Planering

Att producera ett handvävt tyg kan vara en lång och bitvis ganska snårig process. Därför krävs ett visst mått av planering, för att man inte ska drunkna i allt under resans gång.

Jag har börjat planeringen för konstprojektets väv. Jag har bestämt att det blir ett tyg i 100% ull, ett material som jag älskar att arbeta med, både i vävstolen och vid spinnrocken. Jag har också bestämt att tyget ska ha en bindning (en "bindning" är det sätt som trådarna vävs samman på, till exempel över-under-över-under eller över-under-under-över) som kallas "fiskbenskypert". Uöver det har jag bestämt hur bred väven ska vara, hur tätt trådarna i varpen ska sitta och hur många trådar det sen kommer krävas för att få ut den bredd på tyget som jag vill ha. Jag har också beräknat hur långt tyget ska bli och hur mycket garn som kommer gå åt. 

Vävda tyger kan som sagt kategoriseras som olika så kallade "bindningar". Det finns en hel mängd olika såna här bindningar, men de kan kokas ned till tre stycken grundbindningar - tuskaft, kypert och satin. Som ni ser på bilden så har jag ritat upp ett mönster på rutat papper. Det är min vävnota. Den talar om för mig hur jag ska "programmera" vävstolen när jag sätter upp väven, så att det blir det tyg jag planerar att väva. Längst ned finns en inramad del, fyra rutor hög och tjugo rutor lång. Den talar om för mig hur jag ska trä trådarna i vävstolens solv, som är fördelat på olika skaft. Skaften är de trästänger som hänger horisontellt i vävstolen, och på de hänger solven, som har något som liknar ett nålsöga. Det är solven tillsammans med skaften som styr om tråden ska höjas eller sänkas.
I det här fallet är raden fyra rutor hög, vilket säger mig att jag kommer att behöva fyra stycken skaft. Man läser från höger till vänster, och längst till höger ser vi att den översta rutan är fylld - det betyder att en tråd ska träs genom ett solv på skaft nummer ett (längst bak i vävstolen). Efter det ska nästa tråd träs genom ett solv på skaft två, sedan tre och sedan fyra. Sedan börjar sekvensen om igen. Efter tråd nr 10 så vänder sekvensen, och eftersom tråd nio och tio bara utgör halva sekvensen, som därmed är bruten, så kan man också beskriva fiskbenskypert som "bruten omkastad kypert".
Till höger i bilden syns en lodrät inramad sektion, som påminner om den horisontella som visar hur man ska trä varptrådarna i solven. Det här är instruktionen för vilka trampor jag behöver trampa på, och i vilken ordning. Nedanför den, vilket inte syns i bild, finns det som kallas "uppknytningen", vilket är nyckeln till vilka trampor som höjer och sänker vilka skaft i vävstolen. Jag återkommer till dem under uppsättningens gång i projektet.

I det här fallet kommer varpen bestå av 858 trådar. Det kan tyckas som mycket, speciellt eftersom de alla måste träs individuellt genom solven, och allt dessutom i helt korrekt ordning - men en väv kan mycket väl bestå av flera tusen trådar och bara själva uppsättningsarbetet kan ta många, många arbetsdagar. Jag brukar räkna med att en sån här uppsättning tar nånstans omkring två arbetsdagar att göra färdig.

Vanligtvis ritar jag inte vävnotor för hand, utan jag använder mig av ett vävprogram till min dator. Det är smidigt på flera sätt, dels minimerar jag riskerna för slarvfel, men det är också lättare att ändra och sudda, samt att jag kan få fram det färdiga resultatet mycket snabbare än om jag ritar för hand. Det går dock naturligtvis lika bra att rita för hand som på en dator - man måste trots att komma ihåg att människan inte haft någon dator under merparten av sin existens, och det har ju gått alldeles utmärkt ändå.

Jag hoppas att jag nu inte skrämde bort eventuella intresserade läsare med att bli alldeles för teknisk såhär från början. Jag hoppas kunna förklara mer i detalj under resans gång, och jag hoppas att ni kommenterar inläggen och skriver frågor om ni undrar något.

/ Stefan
 

Kommentera gärna: