Pådragning



I dag satt jag i utställningen och jobbade hela dagen. Några trevliga besökare kom förbi och frågade saker och ville att jag skulle förklara olika moment i vävningen, vilket ju var väldigt kul.

Pådragning är det moment när man lindar upp varptrådarna på den så kallade "varpbommen", som ni kan se till höger i bilden på vävstolen. Det är den runda bom som är längst bak i vävstolen, och som man kan vrida runt med hjälp av spärrhjulet längst bak (till höger i bild).

När man ska dra på en varp så finns det ett antal olika tillvägagångssätt. Man kan ta hjälp av en person till, som håller i varpen och sträcker den så att den lindas på med jämn spänning på varpbommen. Det som kan vara lite knepigt är att få en jämn spänning över hela längden på varpen. Det är inte nödvändigtvis så att varpen måste vara så väldigt hårt pådragen, men den behöver vara jämnt pådragen. Men efter många meter blir händerna och armarna lätt trötta och det är lätt hänt att man håller lite snett eller halkar lite i greppet.
Jag använder en metod där jag drar på ensam, utan hjälpreda. Detta av en rad olika orsaker - främst att jag i och med det inte har någon annan än mig själv att skylla om det går tokigt, men också för att de tyngder som jag använder för pådragningen ger en jämn pådragning med samma motstånd oavsett längd på varpen och oavsett om jag behöver gå och ta paus mitt i.

Genom att låta varpen löpa från bak i vävstolen och sedan över och runt bröstbommen, runt knäbommen och under fotbommen så kan jag ge varpen gott om plats att breda ut sig till den bredd den ska ha när den sedan går genom skeden. Jag använder en vädringsställning som så kallad "pådragningsknekt". Ungefär där pilen pekar hänger det tunga lod, som sträcker ut varpen och ger det motstånd som krävs för att kunna dra på den på ett bra sätt.

Pådragning är ett spännande moment! Dels är det det verkliga startskottet för väven, då den äntligen börjar komma upp i vävstolen, men det är också det tillfälle då man för första gången kan börja ana hur det färdiga tyget kommer se ut. I och med att varpen är spänd och utspridd till sin fulla bredd så kan man se mönstret som den kommer skapa. I mitt fall kommer inslaget bilda samma mönster, vilket betyder att tyget kommer bli rutigt, men av att se varpen kan man skapa sig en ganska bra uppfattning om hur det kommer se ut sen.

I morgon, onsdag 19 juni 2019 är det dags att börja solva. Ett nytt blogginlägg kommer då.

/ Stefan

Kommentera gärna: