Vävning




Det finns flera olika spännande moment i vävning. Ett av dem är när man väl ska börja väva efter att man spenderat all denna tid med att sätta upp väven. Det är egentligen först i det här läget som man har chans att se misstag som man kan ha gjort tidigare. Även om man är väldigt noggrann med solvningen, om man kontrollerar allt flera gånger om och kontrollräknar i skedningen och allt - så kan små fel ändå smyga sig in.

Därför är det alltid extra spännande att börja väva och se om det blivit något fel eller inte. Det kan vara att man solvat fel, korsat trådar mellan solven eller skeden eller råkat hoppa över ett rör i skeden. Mycket kan gå fel. De värsta felen är när man gjort ett fel och sedan fortsatt på ett sätt som gör att resten av den sidan blivit fel också. Om man till exempel som jag ska solva 1-2-3-4 och så har man råkat solva 1-3-4-1 och sedan fortsatt med 2-3-4-1 etc. Då blir ju hela den sidan av väven förskjuten motför den andra och det enda som återstår att göra då är att dra ur trådarna ur solven fram till felet och göra om allt. Har man däremot råkat solva 1-2-2-4 så kan man ganska enkelt lösa det genom att klippa upp solven och knyta ett solv för hand på rätt skaft, så att man slipper trassla med alla trådar. Vävning är ganska tidskrävande som det är, och att göra det ännu långsammare än vad det redan är är ju inte speciellt effektivt - speciellt inte om man sedan vill sälja sitt tyg.

Men - innan man kan börja väva så måste man "knyta fram". Efter att man dragit på, solvat och sedan skedat så måste man koppla ihop varpen med den käpp som är kopplad till vävstolens tygbom, framtill i vävstolen. Tygbommen är den runda bom som, på samma sätt som varpbommen baktill i vävstolen, har ett stort spärrjhul som man kan vrida på. Genom att koppla varpens båda ändar till varp- och tygbom så kan man alltså spänna varpen i vävstolen, vilket behövs för att man ska kunna väva.
Det traditionella sättet att göra det här på är att helt enkelt ta sektioner av varpen och knyta dem runt "framknytningskäppen", som den käpp som är kopplad till garnbommen kallas. Jag gör på ett annat sätt, av ett par olika anledningar: 

• När man knyter sektioner på det traditionella sättet, så är det svårt att få en jämn spänning över hela varpens bredd. Det här är viktigt eftersom om varptrådarna är olika hårt spända så kommer väven att bli sned, vilket man ju kanske inte alltid vill.
• När man knyter runt framknytningskäppen så går det åt en del av varpen, som försvinner i knuten så att säga. Det finns andra sätt att göra det här på som sparar varp, och efter att man lagt så mycket tid på att sätta upp väven vill man ju kunna väva så långt som möjligt av varpen. Har man dessutom ett dyrt garn i varpen finns det ju också ekonomiska skäl att spara på varpen.

Det sättet jag använder mig av börjar med att man knyter en knut om sektioner av varpen. I mitt fall valde jag att räkna 16 trådar per sektion, men det är inte jättenoga att det är exakt samma antal trådar i varje grupp.

Till vänster i bilden ovan syns framknytningskäppen. Runt den fäster man en lång tråd, som man sedan "syr" fast varpen med. tråden går alltså från framknytningskäppen och igenom gruppen av varptrådar längst till höger. Sedan rundar tråden framknytningskäppen och går genom nästa grupp varptrådar osv osv. När man sedan kommit hel

Eftersom varptrådarna nu hålls fast av en enda lång tråd, så kommer spänningen av varpen att automatiskt justera sig och bli perfekt på första försöket. När man knyter runt framknytningskäppen får man ofta gå tillbaka och justera de olika grupperna för att få det jämnt, men med den här metoden behövs aldrig det.

När jag sedan ska börja väva så lägger jag först två skälspröt i olika skäl, i det här fallet på trampa ett och trampa tre. Efter att jag "slagit" dem, så väver jag en sekvens 1-2-3-4 med mattvarp eller liknande, bara för att 

Sedan kan själva vävningen börja. Eftersom jag väver en 2/2-kypert med fyra skaft och fyra trampor så är min trampordning 1-2-3-4, om och om igen genom hela väven. Det är hyfsat enkelt att hålla reda på, men - jag väver också med fyra olika färger! När jag packade saker att ta med till utställningen kunde jag bara hitta två skyttlar. Helst vill jag ha en skyttel till varje färg, så att jag slipper att ta av trådarna och byta spole i skytteln. Nu hade jag inte den lyxen, så vävningen går för tillfället aningens långsamt, eftersom jag måste klippa trådarna i ena sidan hela tiden.

Min inslagsordning ser ut såhär: 20 grå trådar, 2 ljusa, 4 mörka, 2 ljusa, 20 grå, 2 bruna och sedan upprepas sekvensen från början. Eftersom trampordningen är 4 inslag lång och färgrepetitionen är 50 inslag lång, så blir den förskjuten varannan rapport. Mina färgväxlingar stämmer alltså inte alltid med hur jag trampar, se följande:

20 grå = 5 repetitioner av 1-2-3-4
2 ljusa = 0,5 repetition av 1-2-3-4
4 mörka = 1 repetition av 1-2-3-4
2 ljusa = 0,5 repetition av 1-2-3-4
20 grå = 5 repetitioner av 1-2-3-4
2 bruna = 0,5 repetition av 1-2-3-4

Eftersom sektionerna med 2 ljusa, 2 ljusa och 2 bruna tillsammans bildar 1,5 repetition av trampordningen, så uppstår en förskjutning av sekvensen.

Det här innebär i praktiken att jag första rapporten måste trampa och byta färg:

20 grå = 1-2-3-4 x 5
2 ljusa = 1-2
4 mörka = 3-4-1-2
2 ljusa = 3-4
20 grå = 1-2-3-4 x 5
2 bruna = 1-2

Det som händer i nästa rapport är:

20 grå = 3-4-1-2 x 5
2 ljusa = 3-4
4 mörka = 1-2-3-4
2 ljusa = 1-2
20 grå = 3-4-1-2 x 5
2 bruna = 3-4

Sedan börjar den första rapporten om igen.

Det här kräver förstås en viss koncentration, men blir mycket lättare när man inte som jag måste stanna och klippa inslagstrådar i kanten hela tiden och samtidigt hålla reda på vilken trampa i vilken sektion i vilken rapport man är.
Jag har nu beställt fler skyttlar, som är på väg med posten. Så snart de kommer så kommer allt gå lite smidigare.

Än så länge går väven ganska bra, utan några större missöden. Jag råkade på en trampa som inte ville samarbeta, men det gick att ordna och så har jag lagat ett par varptrådar som gått av, men det är sånt som hör till när man jobbar med entrådiga ullgarner. Det är ett känsligt material, och det kan räcka med att man råkar fastna lite med skytteln när man ska kasta den genom skälet, så rycks en tråd till och går av om man har otur.
Jag kommer visa längre fram hur jag gör när jag lagar trådar, något som jag som nybörjare i vävning tyckte var fruktansvärt läskigt och jag trodde länge att om en varptråd gick av så var det kört - men det är det absolut inte! Det går att göra väldigt snygga lagningar som aldrig någon kommer att kunna hitta i efterhand.

Nu är Kulturhuset och utställningen stängd över Midsommar. Jag är åter på plats måndag 24/6, och mitt schema för den veckan ser ut som följande:

Mån 24/6, kl. 12-19 (lunch ca. 13-14)
Ons 26/6, kl. 10-17 (lunch ca. 12-13)
Fre 28/6, kl. 10-15 (lunch ca. 12-13

Hoppas vi ses!

/ Stefan

Kommentera gärna: